Sociala medier kan vara ett snabbt, effektiv verktyg för att få ut information vid kriser och andra större händelser. Det finns emellertid en del saker man som informatör måste tänka på för att man ska träffa rätt och ha kontroll över sitt verktyg. Länstyrelsen i Örebro län, i samarbete med Örebro universitet, höll en konferens om sociala mediers roll den 9 oktober 2012.
Stefan Triumf, informationsstrateg vid Länstyrelsen i Örebro län.
Sociala medier är en kanal bland flera andra informationskanaler som radio, TV, tidningar och webb. Det man inte får glömma är de andra sociala informationskanaler som finns. Till exempel finns den lokala matbutiken, kiosken, idrottsföreningen osv.
Sociala medier ger möjlighet till tvåvägskommunikation, samt spridning till tredje part i följarnas nätverk. Snabbheten i sociala medier att få ut ett budskap och eventuellt länka till egen organisations hemsida (där fördjupad information bör finnas) hjälper definitivt till i spridningen av information och ger ofta ett engagerat gensvar bland följarna.
Det ni skriver sprids som förstahandsinformation, det är ingen redaktion som gör ”lösnummer”-redigering i vad som skall komma vidare till läsare/lyssnare/tittare. En svaghet kan vara att alla berörda av informationen inte är med i just detta nätverk och inte nås, varför de traditionella informationsvägarna fortfarande har en stor uppgift att fylla.
Målgrupper
Vilken information vill jag få ut och till vilka? Här behövs en analys vid varje enskild händelse. Når jag fler berörda via Facebook eller genom att dela ut flygblad vid affären en fredageftermiddag? Det här ger kanske nya funderingar inför kommunikation via sociala medier.
– Hur ser målgrupperna ut och hur är språkbruket/layouten i respektive social mediekanal?
Formatet
Korta snabba texter, stillbilder eller rörliga bilder? Streaming via Bambuser eller annan kanal? Korta filmade ögonvittnesskildringar har en förmåga att fånga intresset och ge en snabb spridning av budskapet. Underskatta inte möjligheten att från krisområdet lägga upp oredigerat material snabbt med hjälp av den befintliga utrustningen, d.v.s. mobiltelefonen eller dylikt. Dessa korta ögonvittnesskildringar uppfattas ofta som väldigt trovärdiga, vilket ger ännu större genomslagskraft. Långa tunga texter tillhör inte kulturen i sociala medier. Möjligheten för följarna att lägga in kommentarer och kanske komma med för er nya fakta ställer även detta krav på förhållningssätt och resulterar i att de som sitter på ansvaret för kommunikationen via sociala medier vid kris, måste vara väldigt flexibla och lyhörda för att bemöta detta på bästa tänkbara sätt.
Exempelvis: -”Det brinner här också. Varför gör ni inget?” Det kräver mer personal för att kunna svara upp på de inlägg och frågor som kommer från följarna samt att eventuellt samla information via dessa och då även agera med åtgärder på olycksplatsen.
Att fundera över:
– Upprätta en plan för hur informationen skall nå ut och hur informationen ska se ut, språkval, rörliga bilder med ögonvittnesskildringar, stillbilder osv.
– Vilka kanaler passar er organisation?
– Kriskommunikation via sociala medier kräver mer personalresurser för att svara upp på inlägg och frågor löpande.
– Hela informationsenheten skall ha samma information, veta vad som ska kommuniceras och hur informationen ska se ut i respektive sprindningskanal, för att bibehålla uthålligheten och trovärdighet under och efter krisen.
Text & foto: Johan Ardefors
Ca160 personer från stora delar av landet deltog vid konferensen, deltagarna kom från myndigheter, kommuner, organisationer, forskare, studenter och privata aktörer och enstaka politiker. Från Criscom deltog Johan Ardefors och Anna Torndahl.
Se även http://www.lansstyrelsen.se/orebro/Sv/nyheter/2012/Pages/material-fran-smkris.aspx