Dagens partipolitiska fördelning i riksdagen leder till osäkra politiska lägen och mycket förhandlande. Kanske mer roligt och spännande för de tjänstemän som jobbar i utskottskansliet än för de politiker som ska navigera sig i fram i detta skär.
Ingemar Wahlberg är kanslichef på försvarsutskottet och har arbetat där i sjutton år, nummer två i senioritet bland riksdagens kanslichefer. Med all denna erfarenhet kan han och hans fyra kanslikollegor stötta politikerna som vart fjärde år anländer till utskottet, vissa helt nya i riksdagspolitiken eller inom försvarsfrågor.
Mediernas bollar
Förutom att introducera nya ledamöter i försvarsfrågor guidar kansliet utskottsledamöter rätt när det vill kalla in sina myndigheter eller ta upp specifika frågor i utskottet. Utskottet har synts en hel del i medierna detta år, bland annat på grund av Libyeninsatsen, Försvarsmaktens helikopterköp och en felräkning. Utöver detta kan man få känslan av att politikerna hoppar snabbt på mediernas bollar och kallar till sig Försvarsmakten eller kräver svar på annat vis. Är det så? Ingemar Wahlberg nickar instämmande.
– Det har blivit mer sådant, det kan uppfattas som om de ”springer på mediernas bollar”.
Ibland har Ingemar fått stilla utskottet när det vill kalla in ÖB eller GD för Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, MSB. Är det mindre frågor, som en stridsskontakt, så kallar man inte in Försvarsmakten, och där har han vid tillfällen fått vägleda ledamöterna. Ett tillfälle de definitivt inte ska göra det är vid dödsfall eller sårade i strid, då kanske inte ens anhöriga blivit underrättade. Det senaste tillfället Försvarsmakten kallades upp till utskottet var för ett par veckor sedan då det visade sig att Produktionsstaben på högkvarteret hade räknat fel på hur många kontraktsanställda soldater det finns. Istället för 2447 soldater visade det sig vara 300.
– Detta var extra irriterande för försvarsministern då han veckan innan hade skrivit en debattartikel om hur otroligt bra rekryteringen av soldater gick. Då var det många i oppositionen som vill räcka lång näsa åt honom.
Förutom att bemöta sådana här uppkomna mediefrågor så bereder utskottet försvarsfrågor som kommer upp i kammaren. Det sker till exempel genom att en proposition har lagts fram av regeringen och oppositionen svarar med ett motförslag. Kansliet gör en promemoria över sakfrågan utifrån detta och fastställer tid för då ärendet ska tas upp i utskottet. Det är när detta möte äger rum som det politiska spelet i stort sett avgörs, berättar Ingemar – vinner regeringen, vinner oppositionen? Just i det parlamentariska läge vi har nu med en minoritetsregering är detta extra spännande. Fördelningen i utskottet är gjord utifrån riksdagens sammansättning: socialdemokraterna har sex ledamöter, moderaterna fem och de sex övriga partierna en. När utskottet har kommit fram till ett beslut skriver kansliet betänkandet – en sorts slutrapport – som bygger på majoritetens målbild.
– Vi har ”redaktörens frihet” att omformulera eller att förstärka eller ta bort vissa ord. Men texten nagelfars av politikerna, säger Ingemar. Betänkandet är sakutskottets förslag till riksdagens kammare och i stort sett är frågan avgjord i det.
Hur är då synen på frivilligrörelsen i utskottet?
Ingemar menar att medan de som arbetar i myndigheterna, högkvarteret eller MSB, kan vara lite skeptiska och undrande till ”vad det är folk”, så är ledamöterna desto mer insatta och ser en likhet med sitt eget frivilliga engagemang i politiken.
– För att påverka politiken är det bästa ni kan göra – det gäller i alla frågor – att ta personlig kontakt med er lokala politiker, bjuda in honom eller henne till något evenemang ni ska ordna, kanske skriva en artikel om det där han eller hon kan synas.
Den formella, byråkratiska vägen är inte alltid den mest effektiva.
Vilket kanske inte är något som förvånar någon av oss.